När jag var tonåring var min vagina väldigt problematisk. Den var oerhört lynnig. Den var extremt mystisk. Den var otroligt liten. Det kändes som om det fanns en tegelvägg som blockerade den allsmäktiga ingången till mina underregioner. Under en lång tid var jag inte ens säker på att jag faktiskt hade en vaginalkanal, eftersom det var omöjligt att komma åt den, hantera den och… uppleva njutning. Nu när jag är mer bekant med min egen anatomi inser jag att njutning för mig INTE har NÅGOT att göra med vaginan utan ALLT att göra med den härliga klitoris. Vem behöver penetration när man har cunnilingus, eller hur, MIN KROPP?
Men jag avviker från ämnet. Jag längtade desperat efter en känslomässigt stabil, helt okomplicerad vagina där man ”lätt kunde få in en penis”. Jag var också intresserad av att kunna sätta in en tampong eller, ännu bättre, en menstruationskopp (även om jag vid den tiden inte hade en aning om att sådana silikoncylindrar för mensen redan hade uppfunnits). I åratal och åratal och åratal använde jag engångsbindor (och förblev oskuld) ända in i mina tidiga tjugoårsåldern. Till slut upptäckte jag efter ett besök hos en gynekolog att anledningen till att jag hade sådana problem var att jag hade något som kallas ett septat hymen, vilket, om du inte är bekant med det, är en jävla massa hymen (den medicinska termen för det). Det finns specifikt ett tjockt band tvärs över vaginalöppningen, vilket var orsaken till känslan av en tegelvägg. Mysteriet var löst. Min vagina var varken lynnig eller mikroskopisk. Den hade helt enkelt mycket hymen.
Så jag gjorde vad vem som helst med en jävla massa hymen skulle ha gjort. Jag lät ta bort den kirurgiskt. Nu kan jag åtminstone säga att jag förlorade min oskuld till en läkare. Det är ganska häftigt, eller hur? Men även efter att jag officiellt hade förlorat min kirurgiskt borttagna oskuld (vid den mogna åldern av 21) hade jag på något sätt FORTFARANDE problem med att stoppa in en bomullstuss där inne. Det kunde ha berott på nervositet, rädsla och trauma från mina jungfrudagar för länge sedan. Det kunde ha berott på min brist på erfarenhet av föremål som inte var penisar. Det kunde ha berott på att mina underdelar protesterade mot kemikalier, blekmedel och syntetiska ämnen som skadade mig inifrån och ut utan att jag ens insåg det.
Oavsett vad det specifika problemet var så lyckades jag bara sätta in en tampong några få gånger, och det berodde främst på att jag var på resa och gick omkring massor och att det fanns en risk att jag skulle behöva simma i en pool. Därför var bindor inte riktigt ett alternativ. Men förutom dessa enstaka tillfällen fick jag ta till en extremt obekväm, äcklig och bullrig sanitetsbinda (ett uttryck jag avskyr). Oavsett hur gammal, utbildad eller sexuellt frigjord jag blev, skrämde tamponger mig fortfarande. Tänk om jag fick toxisk chock? Tänk om jag inte kunde hitta snöret? Tänk om min livmoder SVÄLJDE DEN HELT OCH HELA OCH JAG FÖDDE EN LÄSKIG TAMPONBABY 9 MÅNADER SENARE?
Det blev helt enkelt för mycket för mig. Jag accepterade mitt eländiga öde som evig användare av engångsbindor och fortsatte med mitt liv. Det var åtminstone så tills jag startade en podcast om menstruation som heter The Crimson Wave och fick gäst efter gäst att rekommendera menstruationskoppen till mig. ”Vad är det här för menstruationskopp ni pratar om?”, frågade jag, helt oförmögen att tro att någon annan produkt skulle kunna passa mina besvärliga delar. Men efter att min tredje vän hade sagt: ”JESS. Just du av alla människor borde prova den, eftersom du hatar tamponger, inte gillar bindor och dessutom har en PODCAST OM MENSTRUATION.” Jag menar, de hade ju inte fel. Som man brukar säga: ”Om du inte gillar något, ändra på det”. Jag hade valt att följa det mindre kända ordspråket: ”Om du inte gillar något, fortsätt använda det tills du är 26 år och även tills du dör”. Men jag tänkte att jag skulle byta taktik, släppa loss och prova något nytt. Vad hade jag att förlora? Mitt vadderade underliv var redan i ett eländigt tillstånd och det kunde inte bli värre än så.
Så jag köpte en menstruationskopp i en hälsokostbutik. Även om den kostade mer än engångsprodukter tänkte jag att om det här skulle fungera skulle den hålla i ytterligare fem år, och det innebär en jättebesparing. Men trots att jag var jätteglad över möjligheten att upptäcka ett mer vaginavänligt alternativ var jag fortfarande rädd att det här alternativet skulle svika mig precis som de andra hade gjort. Så jag lämnade koppen i den förseglade förpackningen i fyra cykler. Varje månad tittade jag skeptiskt på den, skakade på huvudet och gick surmulen in på toaletten för att ta bort klisterremsan från ÄNNU en sorglig binda och fästa den på mina tråkiga trosor.
En dag fick jag ögonkontakt med koppen, slängde all försiktighet överbord och skrek: ”Skit samma! Nu tar jag steget”, vilket för övrigt var precis vad jag sa första gången jag såg en penis. Jag slet upp förpackningen, läste instruktionerna, provade en vikning som jag hoppades skulle passa mig, blundade, spred mina blygdläppar, lyfte benet, tog ett djupt andetag och tog det där jäkla steget. Till min förvåning gled koppen rakt in, och inte nog med det – jag kände den knappt alls inuti mig. Det var den där känslan av att inte känna någonting alls, som mina vänner alltid hade berättat att de upplevde med tamponger. Det var precis som jag hade drömt om och jag var överlycklig. Koppen fylldes under dagen och jag glömde helt bort att den här fantastiska produkten fanns där inne i mig. 12 timmar senare, när jag tömde blåsan, sa jag: ”Åh ja! Jag borde väl… tömma den nu, antar jag?” Och det gjorde jag. Jag tryckte lite, tog tag i snodden, drog bestämt, och återigen gled den rakt ut. Det gick lika smidigt som vaginasmör. Jag hällde ut blodet i toaletten, tvättade den och satte in den igen direkt. Ingen nervositet. Ingen rädsla. Bara lycka.
Det var för två år sedan och jag har aldrig ångrat mig. Koppen VAR min räddning och fortsätter att vara det. Och det bästa med den är att jag fortfarande kan få oralsex med den på mig. Vem behöver penetration när man har cunnilingus, eller hur, MIN KROPP?
Vill du läsa mer? Gå till http://msjessbeaulieu.tumblr.com
Foto: med tillstånd av Pinterest
