På senare tid har vi belyst varför menstruation har stor betydelse i samhället, inte bara i utvecklingsländer utan även här hemma.
Från #PeriodPoverty till att flickor går miste om skolgång och till och med menstruationsskam i media (usch, inte schysst!) – vi har fortfarande en lång väg kvar till jämställdhet när det gäller menstruation! Det är därför vi satsar helhjärtat på #PeriodPower i år.
Under de kommande veckorna kommer vi att fördjupa oss i hur människor påverkas av attityderna kring mens i olika sammanhang, bland annat i skolor och fängelser, bland hemlösa och i andra sammanhang.
Varför pratar vi om mens på arbetsplatsen?
...för det är ju där många av oss tillbringar större delen av vår tid! Tyvärr anpassar sig inte menstruationscykeln efter vårt hektiska arbetsliv, och beroende på vilka symtom vi har och vilken typ av arbete vi utför kan detta innebära hinder för många av oss. Hinder som vi måste prata om.
Menstruationen påverkar alla på olika sätt (ingen mens är den andra lik, och ingen människa är den andra lik), men kärnan i saken är att den förekommer hos de flesta av oss och ibland kan påverka oss både fysiskt och psykiskt – tillräckligt mycket för att påverka vårt arbete. Betyder det att kvinnor och personer som menstruerar i sig befinner sig i en ofördelaktig situation på arbetsplatsen? Absolut inte!
Det innebär istället att vi måste erkänna skillnaderna mellan dem som har mens och dem som inte har det, och fundera över hur vi bäst kan tillgodose båda gruppernas behov i glada, trygga och jämställda arbetsmiljöer.
Till exempel upplever mer än hälften av oss smärta under en till två dagar varje månad, varav 20 % uppger att smärtan är så svår att den påverkar deras dagliga aktiviteter. De som lider av tillstånd som anemi, mensvärkeller endometrios (som drabbar ungefär 10 % av befolkningen) drabbas sannolikt i ännu högre grad.
I en studie från 2011 som genomfördes i tio länder visade att personer med endometrios upplevde försämrad arbetsprestanda och i genomsnitt förlorade nästan 11 timmars arbetstid varje vecka.
Mensfattigdom (och att inte ha tillgång till de produkter man behöver) samt ovilja att rapportera symtom på grund av skamkänslor påverkar också arbetsprestationen, och många tar redan betald och obetald sjukskrivning till följd av detta.
Sharra Vostral, docent i historia vid Purdue University och författare till *Under Wraps: A History of Menstrual Hygiene Technology*, förklarar det på följande sätt:
”Om män framhålls som normen, så är utgångspunkten att man ska kunna arbeta hela tiden. Och därför finns det ett stort tryck, antingen på att kvinnor ska dölja och hemlighålla sin menstruation och bara fortsätta som vanligt, eller på att säga: ’Nej, kvinnor är speciella och de behöver vila och skydd så att de kan ta hand om sina kroppar och sin menstruation.’”
Hur är det att ha mens på jobbet?
Nyligen bad vi en grupp personer som menstruerar att berätta om sina personliga erfarenheter av att ha mens ”på jobbet” i Storbritannien, och här är vad de berättade:
Tjänstgöring som polis
"Jag skulle bara kunna ha den där ytterst begränsade öppenheten kring mens med personer på samma rang som jag – det skulle inte anses vara ett lämpligt samtalsämne med underordnade officerare, som skulle bli förskräckta över att deras chef ”delade med sig för mycket”, och jag skulle bara berätta det för en högre officer om jag bokstavligen höll på att dö framför dem och de behövde veta det!
Det är inte lika stort problem nu, eftersom mina befordringar har gjort att jag inte längre går mil efter mil, springer, slåss och så vidare lika mycket som förut, men om jag tar en smärtstillare på jobbet när jag har mens och någon frågar om jag mår bra, skulle jag kanske berätta orsaken om det bara var kvinnor i rummet, men om det var en blandad grupp eller enbart män skulle jag kanske inte säga så mycket eller högst mumla ”kvinnoproblem” eller ”kvinnosaker”! (Även det möts oftast av förfäran och ett snabbt ämnesbyte!)
”Åh ja, en sak till… Jag jobbar i civilkläder nu, men när jag gick i uniform och hade skyddsväst på mig blev mina bröst jättesmärtiga när jag skulle få mens, och då var det rena tortyren att ha den skott- och knivskyddade västen på sig.”
Ojämlikhet på arbetsplatsen
"Min vän brukade ha fruktansvärda, fruktansvärda smärtor (ibland hamnade han till och med på sjukhus) och blev helt enkelt utskrattad av de äldre kollegorna och fick inte ta ledigt... men mansförkylning... det är en allvarlig sak."
Det positiva och det negativa på myndigheterna
"Jag har sett män gå bort från vårt kontorsområde och bege sig till köket eftersom de känner sig fysiskt obekväma på grund av samtalet 🙄 Jag använder en menstruationskopp och tycker att det är enklare att använda handikapptoaletten eftersom det finns ett handfat där, men jag får massor av missnöjda suckar och blickar när folk ser mig komma ut från toaletten – det har till och med satts upp skyltar där det står ’dessa toaletter är endast reserverade för personer med funktionsnedsättning’. Men för att motverka dessa negativa upplevelser finns det en våning där man har startat en frivillig insamlingsstation för tamponger och hygienartiklar, ifall man någonsin skulle hamna i knipa på jobbet 😊"
Manliga kontra kvinnliga kollegor
"Vi har gratis tamponger och bindor på jobbet... vi har verkligen tur. Till och med i de könsneutrala toaletterna. Vi testar till och med ekologiska och giftfria varianter."
Mitt team består lyckligtvis mestadels av kvinnor, så vi pratar öppet med varandra i gruppen. Killarna håller sig bara tysta eftersom de är i minoritet (gud välsigne dem).
Jag har extremt kraftiga och smärtsamma menstruationer och brukar arbeta hemifrån minst en dag i månaden... men jag kunde inte förmå mig att berätta den verkliga anledningen till att jag var hemma för min (manliga) chef.
Det handlar inte bara om fysiska symtom
"Jag drabbas av väldigt känslomässiga PMS-besvär snarare än fysiska symtom.
”Det jag verkligen skulle vilja ha är möjligheten att ta en oplanerad hemarbetsdag i månaden utöver andra former av flexibel arbetstid. Jag arbetar deltid enligt en fast-flexibel modell, vilket i allmänhet fungerar bra, men jag tror att det skulle göra stor skillnad för många kvinnor.”

Riktigt bra samtal inom hälso- och sjukvårdsyrkena
"På min arbetsplats älskar vi att prata om blod – men bara när det kommer från områden som vanligtvis inte blöder 😉 Männen har inga problem med det, vissa ställer till och med frågor om det. Men det beror på den bransch vi alla jobbar inom."
Hur ser framtiden ut för menstruation på arbetsplatsen?
Historiskt sett var menstruationen en anledning att helt utestänga dem som menstruerar från arbetsplatsen och, även om situationen förmodligen är bättre nu, ser vi fortfarande en del märkliga reaktioner när det gäller att ta itu med denna fråga. I Norge försökte ett företag få sina anställda att bära röda armband för att visa att de hade mens i ett försök att övervaka antalet toalettbesök (vadå?!). I Tyskland visade det sig att stormarknadskedjan Lidl i hemlighet övervakade sina anställdas menstruationscykler i ett försök att bekämpa... snatteri?
Jag orkar inte ens.
En idé som inte är så galen och som nyligen har hamnat i rubrikerna är tanken på betald sjukfrånvaro för dem som behöver det under mensen. Den har funnits i Japan sedan 1940-talet och i Zambia, men är fortfarande föremål för debatt i de flesta andra länder.
Även om de flesta är överens om att en person som lider av någon fysiskt besvär (inklusive menstruation) bör få ta den tid som behövs för att ta hand om sig själv, är vissa oroliga för att ”betald menstruationsledighet” skulle kunna öka löneskillnaden mellan könen ytterligare. I Forbeshävdar finansjournalisten Tim Worstall att arbetsgivare kommer att betrakta dem som menstruerar som ännu dyrare att anställa och att detta kommer att påverka deras lön eller chanser att få ett jobb negativt.
Dessutom, med tanke på att tabut kring menstruation fortfarande är ett så stort problem över hela världen, är det osannolikt att människor ändå skulle känna sig bekväma med att be om betald ledighet på grund av sin mens. I Japan ser vi fortfarande att arbetstagare hellre tar vanlig sjukledighet än att anmäla det som betald menstruationsledighet, trots att den erbjuds dem där.
Så, vad är svaret?
För det första måste vi bryta ner dessa tabun och få människor att prata om denna normala del av livet som berör så många.
För det andra är det av största vikt att människor har tillgång till de produkter och faciliteter de behöver för att kunna sköta sina dagliga sysslor. Det innebär att man måste se till att det finns lämpliga menstruationsvänliga toalettregler! Slutligen, om du behöver ledighet från jobbet eller möjlighet att arbeta flexibelt med hänsyn till dina fysiska besvär, så ska du självklart få det.
Kanske borde vi, istället för betald ”mensledighet”, verka för en mer adekvat sjukledighet i allmänhet som täcker våra behov – då är det upp till dig vad du väljer att berätta för din arbetsgivare eller inte.
Oavsett hur din situation ser ut så kommer din hälsa och ditt välbefinnande alltid i första hand!
Vad tycker du?
Hur har dina erfarenheter av menstruation på arbetsplatsen varit? Vad tror du att arbetsgivare kan göra för att förbättra situationen?
Tycker du att betald menstruationsledighet är en bra idé?
Foto: med tillstånd av Pinterest